Ibland kan det vara otroligt omständligt att stiga upp ur sängen. När benen går över sängkanten känns golvet långt borta. Fötterna får inget grepp. Du tappar balansen. Vet inte var du ska placera dig själv. Då går du inte upp i dag heller. Du tänker ledsna tankar. Och du är ensam. Du har massa kuddar i din säng. Att krama. Men på morgonen tänker du på att dö och du kan inte somna för vad fanns det för mening att vakna. Det svarta tar dig. Det svarta äger dig. Och du gråter, för alla andra sa att det skulle gå bra.