niotillfem
Du skrattar högt. För du är rädd för allt. Så van att vara rädd att du kan se rädslan rakt i ansiktet. För du tittar i spegeln. Och skrattar.

Det var en gång du och du var Det. Alla sa att du var det. Så du började tro på Det. Men egentligen ville du bara läsa och drömma om Det. Drivet som drev dig driver med dig. Och du orkar ingenting. Du har bara dig och du är rädd att alla ska se vad du ser. Att du inte har Det. Du har bara dig. Inte särskilt mycket känner du. Du flyr in i en annan värld där du har Det. Men du går aldrig upp ur sängen för Det håller dig kvar.